Tankar på nattgammal is
Det är så lätt att förvränga hjärnan och inbilla sig massvis med saker. Framför allt denna mörka, blåsiga tid. En en tid för sorg och missöden. Jag tror inte att någon förstår hur mycket jag längtar efter snö och ljus. Nu! 
Men istället fylls huvudet och sömn blir oändligt långt borta. Ett måste, något för att överleva. Sömn i november är en ständig bristvara.
Med bristande sömn fattar hjärnan ingenting.
Kommentarer
Trackback
