Ikväll har Anna och hennes 12 veckors aussievalp varit och hälsat på, både för skojs skull och för träning. Jag har fortsatt med övningen jag fick av Maggan igår men då det gick så bra behövde jag någon störning. Jag känner mig rätt nöjd, jag kan ju tyvärr inte förvänta mig att han ska fatta allt på en gång trots att jag vill att han ska göra det. Utan eftersom han är så gammal nu så blir det extra viktigt att vara konsekvent och nogrann.

 

Imorgon är det dags för träningstävling igen, jag längtar samtidigt som det känns som att magen ska vridas ut och in. Speciellt när mitt psykiska stöd Rebecka måste sova då hon har arbetshelg. Jag ska väl i och för sig inte klaga då Anna ska följa med som stöd och hjälpande hand.

Då jag ska åka och rida direkt jag och Homer är färdig med tävling och nedvarvning så är det himla behändligt att lämna honom hemma. Han kommer då att vara så trött och bara sova medan matte är borta. Vilket jag också har till fördel då han kommer vara pigg till kvällen igen då jag har tänkt fortsätta öva med honom. Eftersom det går så otroligt bra tror jag att jag ska prova på ett nytt ställe. Dessutom borde jag öva inkallning, men det. Det är tråkigt!

 

Tyvärr är också tråkigt nödvändigt för senast idag drog min lilla hårboll iväg efter en katt och gick inte att stoppa. Jag hade en fruktansvärd tur att katten inte valde att springa över den stora vägen utanför oss..

 

Homer och jag har fortfarande mycket att lära och mycket att träna. Men det är så roligt när det går framåt och man märker att det börjar gå upp ett ljus i den lilla hjärnan han fick! Dock tänker jag ganska mycket på hur mycket jag ångrara att jag inte gick någon valpkurs med honom, då skulle vi inte ha behövt backa lika mycket idag..