Tack och lov har jag inget jobb imorgon, kan lova att de visst känns skönt! 

Igår kunde jag lägga Homer mitt i en större samling hundar, hade någon sagt för 6 månader sen att de skulle funka så hade jag skrattat åt dom! Idag är jag skitnöjd å vill utmana honom svårare. 

Jag är en nöjd tjej idag! 

Har även hunnit ta en ridtur med Rebecka ikväll å middag hos Tomas igår. 

Känns som en bra helg, ba synd veckan ha gått så fort å Rikard åker på jobbet imorgon bitti.. 

Bäst å ta vara på kramarna, medan dom ä kvar! 

Stackars Rikard! ;) 

Och föresten, Jackson var en liten stjärna. Jag blir så stolt över honom :D 

Men vad jag ska göra vet jag, det är att backa tillbaka och göra det enklare igen. Så vi vilar hjärnan en stund nu så ska jag senare idag gå ut och öva fotgång en stund till. Och under helgen ska vi åka till höglandsjön och gå fot och öva! 

Jag vet att det känns jättesurt idag att det blev ett bakslag, men jag måste också andas och minnas att han har gjort jätte framsteg på många plan och saker vänder inte bara på en dag! Jag måste ha tålamod. 

Så om cirka två timmar bär det av till stallet. 

Men till dom trevligare nyheterna så går det med stormsteg framåt med min hund! Igårkväll gick han en hel gata, fot och lös. För två veckor sedan trodde jag aldrig att detta skulle gå, eftersom han alltid vill springa ner i diket å nosa. Så matte är fruktansvärt nöjd med resultatet. Nu är det dags att kliva upp och äta frukost så vi hinner ta en promenad innan stallet! 

Ikväll har Anna och hennes 12 veckors aussievalp varit och hälsat på, både för skojs skull och för träning. Jag har fortsatt med övningen jag fick av Maggan igår men då det gick så bra behövde jag någon störning. Jag känner mig rätt nöjd, jag kan ju tyvärr inte förvänta mig att han ska fatta allt på en gång trots att jag vill att han ska göra det. Utan eftersom han är så gammal nu så blir det extra viktigt att vara konsekvent och nogrann.

 

Imorgon är det dags för träningstävling igen, jag längtar samtidigt som det känns som att magen ska vridas ut och in. Speciellt när mitt psykiska stöd Rebecka måste sova då hon har arbetshelg. Jag ska väl i och för sig inte klaga då Anna ska följa med som stöd och hjälpande hand.

Då jag ska åka och rida direkt jag och Homer är färdig med tävling och nedvarvning så är det himla behändligt att lämna honom hemma. Han kommer då att vara så trött och bara sova medan matte är borta. Vilket jag också har till fördel då han kommer vara pigg till kvällen igen då jag har tänkt fortsätta öva med honom. Eftersom det går så otroligt bra tror jag att jag ska prova på ett nytt ställe. Dessutom borde jag öva inkallning, men det. Det är tråkigt!

 

Tyvärr är också tråkigt nödvändigt för senast idag drog min lilla hårboll iväg efter en katt och gick inte att stoppa. Jag hade en fruktansvärd tur att katten inte valde att springa över den stora vägen utanför oss..

 

Homer och jag har fortfarande mycket att lära och mycket att träna. Men det är så roligt när det går framåt och man märker att det börjar gå upp ett ljus i den lilla hjärnan han fick! Dock tänker jag ganska mycket på hur mycket jag ångrara att jag inte gick någon valpkurs med honom, då skulle vi inte ha behövt backa lika mycket idag..

 

Löningdag och fredagkväll, men vad gör jag? Jo jag har städat lite och tränat med Homer och Crossi. Men å andra sidan så ska jag hämta svärmor så småning om och imorgon ringer väckaren vid halv 6.

Jag var tidigare idag och fick en ny övning med Homer av Maggan. Helt underbart att denna människa finns, jag ser själv stor skillnad på mitt lilla odjur som inte vet vad lydnad är när vi lämnar lägenheten.
Hon rekomenderar själv Rakel Sandin på Hundägarcoachen och jag har fått höra att hon ska ha kurs igen i januari. Så jag måste nog ringa till henne och boka en plats med Homer, det skulle vi nog båda två må gott av!

 

Nåja, i alla fall. Övningen vi fick har ett självklart mål. Jag har en hund som är fruktansvärt nonchalant! Det är nästan så jag ibland tror att vi ligger å vaggar vem som egentligen är ledaren i våran flock, det kan nog variera om vi är ute eller inne ibland. Men ett problem som detta för med sig är att han inte alltid vill leka med mig och inte heller går att belöna på ett bra sätt jämt. Så nu är övningen att det är jag som ledare som ska starta och stoppa belöningsleken. VIlket inte alltid är lätt jämnt när man har en liten sheltie som bara vill springa iväg. För att korrigera honom måste jag visa att det är fel där borta, där han väljer att vara istället för med mig. Vilket kan låta enkelt att bara peta honom i sidan. Men det är inte alltid lika enkelt när han är snabb och smidig och vet ganska väl vad som ska hända.

Men vi har i alla fall tränat det en gång till ikväll, då provade jag med Rebeckas hund också. Dock gick det inte alls lika bra, då hon inte riktigt vill leka. Jag måste klura ut hur jag ska få den här övningen till hennes nivå så jag inte skrämmer livet ur henne.

Imorgon efter jobbet kommer Anna med hennes 12 veckors valp så ska vi fortsätta träna men då med den som störning. Så nu ska jag bara vänta på att Rikards Mamma ringer så jag kan hämta dom och lägga mig. Det var inte i en klok stund jag lovade att jag skulle hämta dom vid 12 i natt.. Nåja, man kan inte alltid vara så himla smart.

 

Hoppas ni har en trevlig fredagkväll åt mig också :)